När jag kommer till stationen och tittar mot min perrong så sitter där 3 killar av det lite mer motbjudande slaget och dricker öl, 07.45 på morgonen. Rätt som jag tittar så böjer sig den ena och lägger en pizza mellan sig och kompisen som sitter bredvid. Allihop sitter kvar. Fifan. Äcklet sitter kvar fortfarande. Inte ens flugorna vill nog göra de grabbarna sällskap.
Överväger om de bara sitter där för att det var där de råkade hamna eller om de faktiskt skulle med mitt pendeltåg. Jag trodde inte de skulle med men bestämde mig för att hålla ögonen öppna när tåget kom för det finns två vagnar att välja på och att sitta i samma som dom… nej tack! Bra drag, för de skulle med och jag höll mig till rätt del av tåget.
Min instinktiva reaktion är, varför måste jag tvingas se det här packet? Hur kan de tillåtas driva runt och vara vidriga både mot sig själva och mot alla som kommer i deras närhet? Samtidigt så förstår jag ju att de är utsatta, utslagna och långt långt bortom den gräns där man inte ens bryr sig om man överlever eller inte. Övergivna av samhället…? Ja, på många sätt skulle jag vilja påstå det. Jag är en stor ivrare för individuellt ansvar o.s.v. men det måste finnas fungerande mekanismer som tar hand om de som rasat så djupt att de faktiskt inte kan förväntas ta det ansvaret längre.
Individer som mår så dåligt att de är antisociala och tärande för samhället måste få hjälp vare sig de vill ha den eller inte. Någon i ett så djupt beroende kan inte förväntas ta sig ur det på frivillig väg, jag skulle vilja se att det blev lättare att sätta folk i tvångsvård under så lång tid som det behövs. Att samhället låste in alkisarna på torken i ett år kombinerat med terapi och sen en infasning i normalt samhälle (på annan ort/del av landet) med ett boende och en vettig bidragsnivå som kunde ge dom motivation att klara av ett normalt liv. Bort från miljön, ”polarna”, rutinerna och med tak över huvudet, pengar så man klarar sig och kanske assistans och övervakning under lång tid.
Staten kan inte bara nypa till ibland och sen släppa greppet, staten måste ta ett samlat långtidsansvar för att få dessa människor på fötterna igen. De mår inte bra i sin situation och hela samhället far illa av det som de ställer till med. Men så fixa då..! Fuck integritet och individuella rättigheter, använd tvång och alla till buds stående medel för att hjälpa dessa människor, hela samhället tjänar på det.
Någon säger ”det hjälper inte, en del bara är såna, de trillar dit igen”. Jag delar inte den människosynen. Jag tror att alla kan hjälpas med rätt metoder och kontinuerliga insatser även om det innebär tvång eller övervakning. De får bara inte tillåtas trilla dit igen. Man får bara inte ge upp!