Direktörslöner

Intressant att Lars G Nordström fått klä skott för alla höga direktörslöner. Förvisso har han extremt bra betalt med svenska mått mätt men då ska vi också komma ihåg att han är intagen temporärt som konsult utan fallskärmar och annat. Han är rekryterad för sin specialkompetens för en kortare tids uppdrag att sammanfoga svenska och danska posten.

Jag tycker på ett sätt att det är föredömligt att han gör som han nu gjort, det ger väldigt positiva signaler till resten av näringslivet även om Posten är ett statligt affärsdrivande verk. Det går inte att snåla in på personalvård och samtidigt betala det som vanligt folk uppfattar som fantasilöner till ledningen hur rätt hans lönenivå än må vara.

Det som är lite snett är väl dels att Posten faktiskt går rätt bra. Det är inte en blödande verksamhet så de som verkligen borde sänka sina löner är de som visat att de inte förtjänat dom genom att mer eller mindre ruinera sina företag. Lön efter resultat. Posten borde alltså vara fri att göra som den vill med sina pengar så länge den sköts väl och ger ett överskott. Dels är det snett att han avstår hela sin lön, det var nog ingen som hade avsett även om hans inkomst ändå är tryggad genom pension från tidigare arbetsgivare.

Nej, ledare ska helt enkelt föregå med gott exempel. Finns det inte pengar till julbord till hela personalen så ska tamejfan ledningen inte göra tvärtemot och bada i pengar. Det skapar förtroendekris och ledningen bär yttersta personalansvaret och personalens trevnad avspeglas lätt i det finansiella resultatet.

Sen vore det kanske på sin plats att ett element av prestation vägdes in i mekanismerna som sätter lönen och fallskärmsnivåerna på den nivån. Varför ska man premiera en ledare som gjort bort sig eller visade sig inte duga liksom? Ledarna vinner alltid hur det än går och vad de än gör medan arbetarna bara får sparken. Konstigt att folk har invändningar då eller?!

Bloggosfärens Barnsjukdomar

Visst hade jag hört talas om Blogge Bloggelito och om ”tongivande bloggare”, ”bloggbävning” etc. sen rätt länge men jag hade inte läst någon av dessa högprofilbloggare till för ett par månader sedan. Jag började följa Blogge eftersom han verkade ha en rätt skön egensinnig attityd med väl genomtänkta argument och åsikter om saker som ligger i linje med mina egna tankar.

Nu när jag läst ett tag börjar jag bli ordentligt trött på en del drag hos Blogge och, vad det verkar, flera av de andra ledande bloggosfärföreträdarna. Allra tydligast blev det nu i samband med den pågående sandlådefighten mellan Mattias Svensson och professor Bo Rothstein vid fil. fak. på Göteborgs Universitet. Det är någonstans i landet mellan pinsamt och roande att se dessa självutnämnda intellektuella giganter med avancerat språkbruk beväpnade med böcker av filosofer, tänkare och ideologer som lekmän aldrig hört namnet på gå loss på varandra med samma grundläggande stil som fyraåringar som slåss om vems pappa som är bäst.

Bo Rothsteins anfall på Svensson var värdig vilken Aftonbladet-journalist som helst. Professor som han är så har han uppenbarligen inte förmågan att rätt förstå skriven text och det är ju pinsamt i sig. Ännu pinsammare blir det när han försöker försvara sitt misstag och i den processen sågar hela bloggosfären med research som tagen från ett grupparbete på högstadiet. Svensson, Blogge och många andra slår tillbaka mot Rothstein och det är klart att de ska gå i polemik när en högt uppsatt forskare gör sånna grodor. Säger inget om det. Men, nu kommer själva nöten då.

Ok. Snubben har gjort flera grodor och är möjligen en effektsökare och det är klart att han förtjänar skit för det men varför sänker bloggarna nivån ytterligare? Svensson hoppar indirekt på Rothsteins judiska bakgrund(!). Blogge smädar honom genom att kalla honom för en idiot och ”Professor Röthslam” m m. Deliberalism som verkar vara ett ledord för dessa herrar. Enligt artikeln på Wikipedia om deliberativ demokrati så bygger den på ”rationell kommunikation för att förutsättningslöst omvandla och bilda åsikter” och ”samtal som metod för konsensus”. Hur detta uppnås genom ärekränkning och idiotförklaring av sina meningsmotståndare är oklart…

Bloggosfären och Blogge i synnerhet är väldigt raska i att kritisera det som benämns gammelmedia, då avseende tryckta eller etersända media som lyder under pressetiska regler och där gemene man har svårt att komma till tals eller påverka innehållet. Man framhåller gärna att bloggarna är ett paradigmskifte eftersom vem som helst på gott och ont kan sända sitt eget budskap och att detta är ett hot mot gamla maktstrukturer.

Jag frågar. 1993 lade jag upp min första hemsida på Internet, på Geocities. På min hemsida kunde jag skriva och torgföra mina åsikter bäst jag ville. Flashback har funnits minst lika länge på nätet. Kanalen för folk att uttrycka sig på nätet är inte något unikt som kommit med uppkomsten av ”bloggtekniken”. Vare sig tekniken eller möjligheten är ny genom bloggarnas tillkomst. Så vad gör bloggarna till frälsaren?

Jag frågar. Vart skulle bloggosfären vara utan gammelmedia? Termen bloggosfär skulle inte ens finnas. Enda anledningen till att bloggarna har någon som helst relevans är de fått utrymme i gammelmedia så att gemene man fått reda på vad som sägs där. Det finns miljontals bloggar och folk hittar inte dessa och ingen sammanställer och sprider deras nyheter till gemene man utom genom just gammelmedia. Bloggar är otillgängliga och det är svårt att sålla agnarna från vetet. Bloggare kan gapa sig hesa om/mot/för något, så länge det inte når ut i breda lager så är bloggen irrelevant annat än som intresseklubb för diverse ryggdunkande hobbydemagoger som vill torgföra sin patentlösning på alla världens problem.

En kort not till om deliberativ demokrati. Det finns gott om forskning som bevisar att en grupps beslut är sämre än den smartaste individen i den gruppen. Varför skulle en gruppdisskussion då leda till något annat än ett urvattnat förslag där några gett vika och andra ”vunnit” och lösningen blir halvdan? Känns som en fin ideologi som stannar på exakt samma ställe som alla andra fina ideologier, de är inte förankrade i människans natur. Varje ideologi som kräver att folk börjar fungera på ett annat sätt än vad de gör idag är dödsdömd.

Nej Blogge, så länge som du och andra bloggare inte anammar grundläggande sociala regler behandlar andra med respekt, hur dumma de än må vara eller framstå i ljuset av er tro, så är ni inte bättre än andra fundamentalister. Samma sekund som Blogge skrev ”Röthslam” och Svensson ”jude” så sänkte ni er själva till en ståplats i djuphavsgraven. Ni blev irrelevanta precis som bloggosfären i övrigt när ni offentligt och med stolthet visar vilka små människor som döljer sig bakom de fina orden. Attacken på fina professorns dumhet blev bara en explosion i ansiktet på er själva och han kvarstår som vinnare, ni föll på eget grepp trots att målet var vidöppet. Nej, bloggosfärens främsta företrädare verkar ha total hybris och grovt överskatta sin egen betydelse. Men bloggen är bara barnet och kanske går barnsjukdomen över så småningom och vi kan få se en ny generation av bloggare som har Blogges skärpa men också lite mera social kompetens.

Vem bryr sig om att lyssna på någon som bemöter dig med förakt och disrespekt?

Lyxproblemens Utopia

Vad mycket gladare jag skulle vara i en värld där

• rökning på alla ställen där andra kan fara illa av den var förbjuden.
• nedskräpning var belagt med höga böter som i t ex Singapore. Släng en fimp om du har råd med 25 000:- i böter…
• politikerna hade mer stake att ta obekväma beslut i alla nivåer och sammanhang. Börja smått och skjut av kajorna, hur svårt ska det va? Inget annat verkar ju hjälpa så länge inte föregående punkt införts.
• folk brydde sig lite mer om att vara smidiga och inte i vägen för andra eller på andra sätt störa andras möjlighet att få leva ett kvalitativt liv.
• folk tänkte lite mer i trafiken, återigen på sin placering i sammanhanget och vissa regler- och reglages funktion.
• statens mål är maximal medborgerlig frihet och inte detaljkontroll över vad folk ska tänka och får göra.
• staten var hälften så stor som idag, ägnade sig åt det viktiga och drevs effektivt så att skatterna kunde sänkas rejält och kvalitetens på offentliga sektorns tjänster kunde höjas tillsammans med hela landets konkurrenskraft.
• det inte är fult och så vrickat skambelagt att vara framgångsrik eller arbetsgivare, där folk istället ser upp till de som är driftiga och ser till att vi andra får jobb och inkomst.
• folk tog ansvar för sina egna liv och handlingar istället för att gnälla på att staten inte gör allt åt dom. Gäller även orsak<>verkan förstås, tål du inte smällar så köp inte hus vid en skyttebana, pucko!
• föräldrar tog ansvar för att uppfostra sina frön till att inte vara ute och skrämma vettet ur åldringar, klottra och leva satan på olika sätt.
• kyrkan verkligen var skiljd från staten utan sånt motbjudande fiddlande som försiggår nu när politiker försöker bestämma hur religiösa ska praktisera sin tro. Helst skulle man ju förstås lägga ner allt religiöst mumbo-jumbo men det är väl att be om för mycket så för nu, låt dom bli lyckliga på sin fashion.
• moral bara var något positivt och inte ett strypgrepp runt folks hals och ett tillhygge så fort något misshagar.
• extremister av alla de slag inte längre fanns. Inte ens libertarianer har rätt i allt även om de har jävligt svårt att svälja att det skulle vara så, det finns ingen ideologi som kommer göra alla lyckliga, face it!
• civilkurage var naturligt för alla och att våga lägga sig i när något är fel. Kriminalisera passivitet, alla kan ringa 112…
• invandrare som begår brott i väntan på uppehållstillstånd skickas hem utan vidare prövning. Vi har all brottslighet vi behöver utan att behöva ta hit fler långfingrade typer.
• folk kunde respektera att alla är olika och att ingen gör något fel så länge det inte drabbar någon annan negativt.

Nåja. Bara ett axplock av tankar och önskningar, en del på samma tema eller överlappande och definitivt möjliga att rationalisera samman. Inte mycket av det lär inträffa innan jag stämplar ut från det här livet.

Life sucks – and then you die.